Gnistan?

Mest skriver jag nog några rader nu för att försöka få ut det. Men jag är osäker på vad det är jag vill få ut. Jag skulle kunna skriva i en dagbok eller något liknande men jag skulle inte få ut något av det, jag vill ju att någon ska läsa. Tror jag.
Jag har ju allt. Jag ÄR glad. Jag ÄR lycklig. Jag lovar, det är verkligen så. Ändå är jag lite ledsen.För att jag väntar och väntar tror jag. Jag väntar inte ensam i alla fall. Det är så skönt.
Jag kan komma på mej själv att önska att jag ska ramla och bryta benet eller något, bara för att få vila, känna mej lugn och känna att jag hinner vara både glad och ledsen och allt där emellan och umgås med dom jag älskar, på riktigt.
Sen ägnar jag en väldigt, väldigt lång stund åt att förbanna mej själv. Sånt önskar man sig inte! Jag ska vara glad att jag är frisk och hel och har ett lyckligt liv för det är inte alla som har. Och så önskar jag mej en olycka. Men jag önskar mej inte olyckan egentligen, jag  önskar mej lugn. Jag vet inga andra sätt att få lugn på.
Jag är en dum, bortskämd I-landsmänniska. Ser inte min perfekta vardag. Borde vara lycklig.
Det är nog mest därför jag inte kan uttrycka sorgen, eller vad det nu är som vill ut på något annat sätt än tex såhär. Skriva ner det och hoppas att någon annan kan läsa lite och tolka det rätt.
Jag vill inte bli missförstådd, men det är ganska lätt att bli det när man har en Pojkvän man älskar, en familj som man älskar och är älskad av sina vänner.
Jag håller inne på en sorg, en saknad, en känsla av ensamhet som kommer av att jag inte umgås tillräckligt med mina vänner. Jag vet att det finns en lösning på allt det, det tar bara sån tid.
Ibland tror jag att jag ligger här ensam och tycker synd om mej själv nu. Men jag vet ju så väl att jag har massor av människor runt om mej som bryr sig. Några bryr sig extra mycket, och jag är så tacksam för det. Jag är bara dålig på att visa det. Jag kanske blir bättre på det när jag blir stor.

Jag stänger in för mycke känslor, och dom kommer väl ut en dag när det inte passar sig eller något.

Min gnista är inte så stor för tillfället, och jag tänker nog fortsätta skämta bort det ett tag till.
Fast jag vill vara tydlig med att jag är glad egentligen, om det bara kunde vända..

Sen..

Alltså jag lovade ju en ny blogg, och den kommer, men det dröjer tyvärr liiite till. Jag säger till.

Ny nich?

Hej. Jag bloggar inte mer. Det kanske ni har märkt. Jag tröttnar så lätt när jag inte har något att skriva om. Hur många vill höra detaljerna om mitt jobb lixom? Men snart kära vänner kommer en ny blogg, för jag har kommit på en " nich" eller hur det stavas som blondinbella säger att det är så viktigt att ha.
Håll ut. Och jag lovar, dom flesta av er kommer nog tycka att det är intressant. Hoppas jag iaf.

körkort kanske?

Ja, eftersom att jag inte klarade det nedrans körkortet i Fredags så kommer jag få lägga ut ännu mera pengar.
6:e November ska jag klara det i alla fall! Det sämsta är att det kanske blir surfittan som åker med mej igen.

Men olle ska i alla fall lära mej att köra lite mera bil!!=)

Nu blire mat!

håll käft.

Okej, det är 4.5 timmar kvar som jag måste sitta och Tvinga fram ett beskviet leende och se någorlunda mänsklig ut.
Sen kommer tåget HEM och jag vill alltid vara hemma. Aldrig någon annanstans.
På tåget känner ingen mej. Då kan jag se ut som att jag är en knarkande deprimerad fjortis och släppa på gråttrycket som hotar att huvudet snart exploderar.
Det är så töntigt, jag vet. Men för en jävla gångs skull så hade jag i alla fall Verkligen ansträngt mej.

Jag har suttit i den här värdelösa tattarstaden sammanlagt 3 veckor och väntat på den här dagen. Gjort det mesta för att få tiden att gå. Betalat 16000 kr. Och på den här dagen så  ångrar jag varje liten ansträngning.

Hjälp!

Det känns som att jag behöver meditera på en öde Ö eller något.
Jag kan fan knappt tänka klart och jag trodde absoluuut inte att jag skulle vara såhär nervös inför en uppkörning.
Men det finns såå många fel man kan göra! Idag har jag tex blivit jättedålig på att stanna för gående, och det skulle innebära inget körkort för mej om jag gör så i morgon. Biiig no no!

Jag funderar på om man kan charma uppkörningsgubben? Något måste man ju kunna göra för att få det att gå lite enklare.
HJÄLP! Jag fattar inte hur jag ska göra!

Jag ska, jag måste.

Idag har jag kört fyra lektioner. Efter den första ville jag slå mej själv i huvudet. Efter den andra funderade jag på om det ens va värt att vara här när jag inte ens fattar hur man kör bil. Jag har uppkörning om en och en halv dag.
Nu, efter den tredje och fjärde känns det i alla fall inte sämst längre. Jag körde bra. Väldigt bra. Och jag måste fortsätta med det för om jag kör dåligt i morgon så kommer jag få såååå dåligt självförtroende så jag vet inte ens om jag kommer anstränga mej när jag kör upp. Men jag måste klara det. Jag ska klara det. Jag måste klara det. Jag ska klara det. Jag måste. Jag måste. Jag måste. Jag måste.

Det har blivit väldigt viktigt för mej. Jag vill inte komma hem och inte ha ett körkort. OVÄRT.
Jag vill klara det. Jag ska köra som om jag har kört bil i 30 år i morgon. Jag ska vara så bra så att Olle ger mej 100 Guldstjärnor och säger att han är glad på mej. Jag ska köra bra. Helt fantastiskt bra.
Jag vill köra som Olle. I morgon. Jag ska göra det.

Jag måste måste måste.